Denna natt var inte lika rofylld som den förra. Vaknade med ett ryck vid halv ett av en duns av det annorlunda slaget. Hade jag drömt eller vad har katterna hittat på? Tänkte att någon av barnen reagerade men de sov gott båda två så jag fick väl masa mig upp. Tittade snabbt in i lagret, där Josefin sover tillfälligt under sin korta tid hemma, men där såg allt lugn ut. Gick upp och ser då 3 förskräckta katter i köket som alla stirrar in i vardagsrummet. Dessie är den enda som blir glad över att se mig, kommer och stryker sig runt benen på mig. Tänker tanken ”har Tage hoppat upp på räkhyllan och vält ner ett akvarium?”, vad kommer jag mötas av för skräckscenario där inne. Tänder lampan och där sitter ytterligare några skrämda katter men inget akvarium i golvet som tur var. Tittar in i Alexanders rum lite snabbt för där finns inget som kan låta så men det fanns det. En gitarr kan låta ganska mystiskt när den trillar ner från dess tillfälliga förvaringsplats ovanpå 2 flyttkartonger. Den fick ligga kvar där för då kommer den inte trilla igen. När man inte vill tända så mycket ljus men räkna in katterna i fall någon varit under i fallet så letar man efter vissa katter. De som troligen orsakat det hela hade jag sett förutom Tage, vår 8-månaders busfrö (katt alltså), som oftast får skulden till allt. Jag ville se vart han var så han inte hamnat under i fallet. Han hoppade ner från kylen när jag kom in i köket, helt oskyldig bara nyfiken på vad jag gjorde här i köket. 🙂
När jag kom ner och la mig i sängen så tyckte Folke det var trevligt. Han brukar komma upp och lägga sig på magen och spinna lite, sen går han därifrån. Ligger jag på mage så lägger han sig på min rygg ett tag. Nu när jag inte kan ligga på mage utan ligger på sidan med högerarm på en kudde är det perfekt att ligga där. Nu lyckades han kliva just på de ömma ställen jag har på armen så han fick med problem och oförståelse från hans sida kliva av. Han gjorde två försök till innan han gav upp. Så fort jag la mig på mage så kom han upp och la sig ganska högt upp och blev neddragen men han gav sig inte. Tillslut enades vi om en bra sovplats på min mage där vi båda var nöjda. Han la sig tillrätta och jag somnade nästan då går han iväg och lägger sig mellan mina ben. Så så höll vi på hela natten. Jag ligger ganska stilla nu men har två lägen, på rygg eller på vänster sida och det är ganska omständigt att vända sig till sidoläget.
Idag blev jag äntligen av med plåstret och det var skönt, är så röd och irriterad där tejpen suttit. Såret ser bra ut, var pyttelite vätska vid ett ställe, så jag fick ett litet plåster där och sedan satte hon stripes på resten. Hon, en undersköterska, som gjorde det på VC hade aldrig sett ett sådant ärr förut – vet inte hur jag ska tolka det. 🙂 Hon var nog inte så van för hon satte stripsen åt fel håll. Tvärs över såret och har man då stripes som är 10-15 cm långa blir det lite konstigt att sätta dom tvärs över speciellt om jag inte ligger ner utan satt lite halvt böjt. Magen får sig en ansiktslyftning varje gång jag lyfter armen. Stripsen är inte till för att i första hand hålla ihop sårkanterna utan för att skydda såret från skav. Rikard fick agera syster när han kom hem för att byta och sätta rätt och det var betydligt bekvämare.
