Då har vi varit på en helgtripp ner till Halmstad och Rikards lillasyster med mans gård. Det var inte bara en resa på 40 mil enkel väg utan en resa från tidig vår till försommar. Det var kallat till dop och om orken fanns så var vi välkomna. Klart orken finns till dessa lägen, trött kan jag vara en annan dag tänkte jag. Tyvärr så vill huvudet mer än kroppen och kroppen har inte samma förståelse för att den kan vila på måndag.
Jag vaknade upp på lördag morgon med att mina händer och fingrar inte ville fungera som normalt. Det var en dum dag för min RA att börja protestera, jag har bara väntat på att den ska ha synpunkter på hur och vad jag gör. Den brukar protestera, så fort jag använder en kroppsdel fel eller mer än vanligt så brukar det göra ont. Jag tog lite värktabletter och en dusch och då brukar det gå bra. När vi kör längre sträckor så delar vi alltid upp körpassen så att vi inte kör för länge. Nu orkade jag inte köra så länge som det var tänkt men det blev i alla fall lite kört. När vi kom fram till Halmstad hade min vänster axel sagt upp sig och min höger axel var allmänt trött på mig. Jag har börjat samla lite vätska under armhålan och det gör inte saken bättre. Det fick bli en stunds vila på hotellet innan vi tog bilen till svägerskan med familj för lite mat på kvällningen. Det är betydligt trevligare och behändigare att åka dit där alla har förståelse för hur man mår än att sitta på en restaurang.
Eftersom min vänster axel inte tyckte livet var så trevligt, den var heller inte direkt mutbar med värktabletter, så kunde jag inte sova på den sidan. Höger sida kan jag heller inte sova på än så fick det bli ryggläge med snarkläge. Nattsömnen blev inte vad jag egentligen hade behövt.
En stilla promenad genom stan måste man göra när man är i Halmstad. Efter lunch blev det avfärd mot kyrkan där dopet skulle hållas för att avslutas med ett halländskt fika, smörgås, bulle och kaka, tårta och givetvis kaffe. Sen bar det hemåt med lite omvägar, fiskar skulle hämtas upp och en dotter skulle lämnas av. Den lilla energin jag hade använde jag till att köra första biten men efter ett tag så tog energin slut. Har inte vant mig vid den förlamande tröttheten, finns knappt energi för att hålla sig upprätt i stolen. Får man lite vila eller lite föda så kommer lite energi tillbaka och då får man utnyttja den på bästa sätt.
Väl hemma var det väldigt skön att få sova i sin egen säng och den vänstra axeln förlikade sig med sitt öde och det onda var borta lagom till kvällen. Så natt mot måndag har jag sovit nästan gott på vänster sida. 🙂
