Då kör vi lite jobb igen och idag blev det en något kortare dag. Var iväg och testade en ny undersökning och blev stucken lite mer. Igår så var jag först och tog ett blodprov inför datortomografin som jag var i väg på idag. Sedan fick jag en nål på Nuclear, hon stack mig först i armvecket där jag har det bästa kärlet men det ville sig inte nu då BMA på lab stuckit där. Det fick bli en nål på vänster hand. Idag ville de också sätta en nål så han provade i armvecket men det ville sig inte riktigt. Han fick in nålen men sprutade bara in lite Natriumklorid för att kolla, inte som han på Magnetrtg som sprutade in allt bredvid. Det fick bli en nål på höger hand i stället.
Igår efter lab-besöket så orkade jag inte hålla på att tjata om att jag inte tål kirurgtejpen. Efter en nål behöver det inte sitta så länge och på händerna är jag inte lika känslig som i armvecken. Kan inte hålla på och stri om samma saker fast med olika personer hela tiden. Jag hade tid klockan 11.20 på datortomografin, jag skulle dricka minst 1 liter vatten innan och det är absolut inga bekymmer men jag skulle dricka 1 liter kontrast när jag kom dit. Det bekymrade mig. Det kan aldrig vara gott! Denna liter skulle jag sitta i deras väntrum och dricka tyckte dom, det tyckte inte jag. Jag frågade om jag fick sitta någon annanstans och han tittade konstigt på mig men det fick jag. Bara jag var tillbaka till 12.20. Då ställde jag nästa dumma fråga och det var om jag fick äta något. Nja, bara något litet. Jag gick tillbaka till jobbet och tog en banan. Kontrasten smakade som vanligt vatten så inom en halvtimme hade jag druckit upp det. Jag satt på min plats med en plastflaska och en liten plastmugg och jobbade lite. Jag var tillbaka i god tid och blev visad in i rummet där själva apparaten stod. På de undersökningar jag varit på hitintills så har jag fått byta om till en vacker (nåja) vit skjorta eller i alla fall tagit av mig det mesta på kroppen, nu var det bara BHn som skulle av och byxorna dras ner till knäna. Sen var det bara att lägga sig på britsen. Britsen var lika obekväm som de andra men jag börjar vänja mig. 🙂
Själva undersökningen tog ca 20 minuter. Det var en liten smal tunnel som jag, eller rättare sagt min överkropp, skulle in i och den var nästan ljudlös. Kontrast fick jag i blodet också och det var nog den mest spännande händelsen. Han som satte igång droppet sa att det kan bli varmt i handen där kontrasten kommer in och så kan det kännas som man kissar på sig – men det gör man inte sa han. Jaja det känns nog inte så mycket, lite värme skadar inte då jag var lite kall. Nu blev det inte bara lite värme utan det blev jättevarmt i båda händerna, hela höftpartiet och i bröstet. Samtidigt som maskinen sa lugnt och stilla att ta ett djupt andetag och håll andan. Det var svårt men det gick nästan. Efter röntgen fick jag gå ut och sätta mig och vila ifall det skulle bli någon reaktion på kontrasten. Det blev det inte utan de tog bort nålen och jag var fri att gå.
Det blev inget mer jobbande den dagen utan jag åkte hem för att vila lite.
Väl hemma så fick jag med mig Alexander ner till ICA för att handla lite, det blev inte allt jag behövde men jag fick med mig något hem. Lite trött och en hjärna som inte fungerar, då blir det lite konstigt. Jag fick en tvätt körd i alla fall och jag kom ihåg att hänga upp den också. Inte direkt när den var färdig men den måste få vila i tvättmaskin efter allt snurrande. Rikard kom hem från Stockholm men tåget var försenat så han hann inte se allt jag inte slutfört under måndagen.
