Idag var det dags för ultraljud på hjärtat. Jag hann jobba någon timme innan det var dags att traska iväg till klinisk fysiologi. Det skulle ta 60-90 minuter för undersökningen. Då kan man fundera på hur svårt kan det vara att titta på ett hjärta? Det var det tydligen. Jag fick ligga på vänster sida men den vänstra armen böjd uppåt och ha den under huvudet eller hålla i en stång på britsen. Jag kan inte ha den under huvudet för då skulle jag nog få ont i nacken och axeln och hur PICC-linen skulle klara det vet jag inte. Nu fick jag bara ont i axeln.
Det är en fascinerande sak detta hjärtat, jag önskade bara att jag kom ihåg mer från skoltiden hur och var alla delar satt. Nu tittade jag på skärmen och ser något som bara fladdrar lite hjälplöst fram och tillbaka, lite som tvätten fladdrar i vinden – lyfter lite för att falla ner igen. Så visade hon mig aortabågen och den såg mest ut som en mask som försöker få luft. Jag fick höra hjärtljuden i lite olika format, ett lite som de låter när man lyssnar på hjärtljuden på barnet man har i magen, sen var det mer hårt och klanglöst och mer dunk i ljudet. Det var nog en 5 olika ljud på hjärtat som jag lyssnade på. De mätte en massa olika saker, ritade efter kanterna, det gäller att vara säker på sin hand när de ska dra en linje mellan det svarta och det gråa. De fick inte ihop någon av mätningarna så det kom en till och mätte. De konstaterade att det måste vara 65 eller om det var 64 det borde vara. det var bra i alla fall. Jag har ett litet läckage men det har väldigt många kvinnor så det var ingen fara.
När jag hade legat ett tag på vänstersida så började axeln att protestera men jag tänkte att snart är det klart, bara lite till. När hon då frågade hur det går med armen och om det går bra så vad svarade jag då? Det går bra, svarade jag! Hur dum får man vara? Axeln var ganska öm eller rättare sagt mycket ond på mig. Jag låg i alla fall kvar och viftade på fingrarna för att få hjärnan att tänka på annat än en axel. Till slut fick jag lägga mig på rygg och där fick jag djupandas några gånger, lite extra eftersom jag inte förstod när hon ville att jag skulle göra det då hon inte var tydlig med sina instruktioner. Jag tog lite andetag när jag kände för det helt enkelt. 🙂
Det tog 1 timme att göra denna undersökning och jag kommer att få upprepa den några gånger. De vill ha ett startstatus innan jag börjar med Herceptin då den kan ge en massa biverkningar på hjärtat. Så jag kommer att bli kollad under behandlingen av Herceptin och när kuren är avslutad för att se så att eventuella biverkningar har gått tillbaka. Överdelen av kroppen är ganska välundersökt för tillfället, svårt att bli hypokondriker nu då jag redan gjort en massa undersökningar…
