Smaken har kommit tillbaka i stort sett helt. Det mesta smakar som det ska eller som jag kommer ihåg att det ska smaka. Har ett tag varit sugen på potatis- och purjolökssoppa så det blev det häromdagen. Den smakade precis så som den ska smaka och det var riktigt gott. Det finns så många maträtter som jag har längtat efter att äta men jag vet inte om jag ska vänta lite till eller köra allt på en gång. 🙂 Nu när Rikard är i Stockholm under veckorna och dessutom går på diet, ska göra en Duodenal switch, så måste jag laga mat. Jag har aldrig tyckt om att laga mat och har inte sett fram emot detta men nu när maten smakar är det roligare att laga mat.
Munnen känns normal igen, bara lite blåsor kvar precis i tandköttskanten vid kindtänderna på vänstersidan. Fingertopparna är fortfarande väldigt krackelerade och jag vet inte om det är det som gör att de känns lite bortdomnade eller om det är kvar från den biverkan som kan komma efter Docetaxel. Tröttheten är förstås kvar, den har inte blivit något bättre så jag behöver min lilla tupplur efter jobbet. Jag känner mig ändå piggare fast den är inte så långvarig alla gånger.
Håret tror jag börjar komma tillbaka. Jag har rakat det hår på huvudet som har kommit tidigare men har inte gjort det nu så vi får se om det kommer på hela huvudet eller om det finns kala fläckar. Det är svårt att avgöra när det knappt syns. Ögonbrynen är svårt att avgöra om de är på väg tillbaka men jag tror att ögonfransarna kommer igen eller så är det bara de jag inte tappat som jag ser.
Det finns hopp om att livet ska återgå till det nya normala. 🙂
