Hade på morgonsidan tänkt ut en plan hur Rikard skulle hjälpa mig att få på strumpan på armen. Den planen fungerade inte i verkligheten så det blev en – inte lika smärtsam upplevelse som igår – men det var inte smärtfritt ändå. Det känns lite som att slita bort köttet från benet att få på denna strumpa så här dag 2. Den kom på plats till slut och jag är glad att Rikard är hemma och sjukskriven. Den gör (faktiskt :-)) lite nytta för jag har inte lika ont men jag blir samtidigt lite klumpigare med handen. Min handstil var inte bra innan och den blir absolut inte bättre med denna på handen. Det är svårt att knyta näven och själva handen blir lite fastare och mindre flexibel.
Det har ändå gått bra att jobba med den, det tråkiga är att jag måste ta av handsken varje gång jag ska tvätta mig och är jag som denna vecka på cytostatika beredningen så tvättar jag händerna när jag går in och när jag går ut. Så på ett fyra timmars pass så har det blivit 6 handtvättar bara för jobbet sen går man på toa m.m. Jag får ta av mig strumpan på armen och ha bara handsken men jag får inte ta av mig handsken och bara ha strumpan på armen kvar eftersom jag är svullen i handen. Så när jag tvättat händerna så ska den på direkt, annars hade det varit bekvämt med att bara ha den på armen kvar.
Efter jobbet var det som vanligt lite strålning och jag var tidig ner dit bara för att de var sena idag. 🙂 De är väldigt trevliga på strålningen så det bär inte emot att gå ner dit. Idag när jag lagt mig tillrätta så la den ena sköterskan något på magen. Den har jag aldrig haft förut sa jag, vad är det? Hon tittade förvånat på mig i någon sekund. Sedan sa hon nej det är jag som är förvirrad, denna ska inte du ha. Så hon tog bort den. Vid huvuddändan var det en spegel som jag inte såg något i men den kunde jag bortse ifrån. Även de kan få hjärnsläpp. 🙂
Innan hemmet så åkte jag förbi apoteket för att hämta ut Betnovat som jag ska smörja på det strålade området. Sedan tog faktiskt jag och Rikard en promenad, inte lång och inte snabb men vi var ute och gick. Rikard behöver gå ut minst en gång om dagen och har han inte tagit den innan jag kommer hem så får (måste, tvingad eller hur man ser det) jag följa med. 🙂
