Jag ser fram emot hösten nu tror jag. För då är jag förhoppningsvis klar med mina Herceptinsprutor och väl inställd på Levaxin. Jag tror också att jag jobbar heltid och slipper tänka på det med att vila extra inför att jag ska göra något, försäkringskassan kanske är nöjd också.
Jag kanske har fått någon annan medicin för min RA då den börjat göra sig påmind igen. Naproxen som jag äter 2 gånger om dagen hjälper inte hela dygnet. Den räcker inte helt fram till nästa tablett men än så länge får det fungera då det är på kvällen och på morgonkvisten som det börjar göra ont. Då ligger jag ändå i sängen eller sitter i fåtöljen. 🙂
Jag är fortfarande stentrött, orkeslös och allt annat som hänger ihop med hypotyreosen. Svullnaden i ansiktet har blivit mindre och då har även mitt snarkande minskat. Jag kan sova med min vanliga lilla kudde igen (hipp hurra), jag snarkar fortfarande men Rikard säger att det är mer normalt nu. Jag går upp i vikt men jag äter mindre då jag inte har samma matlust, jag är hungrig men blir fort mätt och lätt illamående. Jag tror att varje natt tar Rikard min energi och ger mig lite övervikt istället eftersom han blir piggare och går ner i vikt. Det är orättvist i alla fall. 🙂
På onsdagen var vi till ett par kattvänner vi ska vara kattvakt åt på lördagen. Då behöver jag vila lite extra för att orka med det och blev det sent kunde jag vila ikapp på torsdagen då jag skulle ta bilen, hade jag tänkt. Nu fick jag ta bussen hem på torsdagen i alla fall (bilen vägrade röra på sig när jag skulle hem :-() och energikontot hamnar back. Jag tog visserligen stadsbussen in till busstationen men det är promenaden från bussen och hem som är jobbigast. Nu var vi också tvungna att åka in till Karlstad igen när Rikard kom hem för att se om bilen vill köra då. Vi åt kvällsmat på Bergvik och handlade lite som behövdes när vi ändå var där. När vi kom hem efter det var det bara att se nyheter och sedan gå och sova för min del. Det är så tröttsamt att vara trött hela tiden.
På fredagen skulle vi ut och äta på kvällen så det var inte bra att jag låg efter i energi. Nu skjutsade jag in Rikard till jobbet på morgonen så jag kunde ta bilen hem och vila. Jag tog bussen in tillbaka till stan efter att ha sovit en stund och inte gjort så mycket mer än bytt om. Det är ändå lustigt vad man orkar med ändå. När jag väl kom in till stan och träffade de andra så piggar man på sig, det gäller att hitta de som tillfällena att vila på. Under min cytostatika-behandling blev jag duktig på att hitta de små pauserna och vila i dom. Det utnyttjar jag nu också, 5 minuter extra på toastolen är värdefull tid. 🙂 Helger är väl också till för att sovas bort?
