Så kom ett brev. Det innehöll inget svar utan det innehöll en ny tid! De ville ha en till undersökning! Det är klart, bilderna var ju suddiga, jag var ju så ofokuserad då.
Det hade börjat en ny tjej på jobbet och hon skulle följa med mig ut på avdelningsservice. Vi skulle till operation och plocka upp deras läkemedel. Kom på när vi var på väg till operation att jag skulle ju till mammografin. Det tar bara 5 minuter det går snabbt, trodde jag. Vi gick dit strax efter 8 och kom därifrån halv 10. Bilderna var inte suddiga. De hade hittat något som avvek från mönstret. De tog en massa fler bilder på höger bröst och sedan fick jag vänta. Har inte tid att vänta kan jag inte få komma tillbaka? Nej, det går snabbt var svaret. 2 minuter senare ropade de på mig igen. Dags för ultraljud och då kom tankarna. Tjejen som gick med mig fick tålmodigt sitta i väntrummet och vänta, som tur är så har vi setts innan och pratat lite så vi ”kände” varandra. När jag nu låg på britsen med armen ovanför huvudet så bedövade de mitt högra bröst och min armhåla och bröst badade i klorhexidinsprit medan de tog lite biopsier.
Ny tid för svar bokad, papper för magnetröntgen som skulle bokas. Kaos i hjärnan, ett jobb som skulle göras, en person att lära upp. Jag vet inte hur det gick. Vid fem gick jag hem och väntade på att Rikard skulle komma hem. Tåget var givetvis försenat.
