Värken i mina leder börjar komma lite smygande. Lite ont i fingrarna när jag gjort något extra, ont i fotlederna när jag gått för mycket. Ligger jag för länge på morgonen eller går jag och lägger mig för tidigt och inte vill gå upp jättetidigt på semestern så får jag ont i ryggen och problem med höfterna. Tidigt i morse när jag var på toan så började knäna göra sig påminda. När jag ser det ur värksynpunkt så ser jag fram emot morgondagen men annars inte. I morgon blir det den sista kuren med Epirubicin och Sendoxan. Får se vad den hittar på för spännande biverkningar denna gång; om det är fler saker jag inte kan äta eller att min förkylning som jag bara har hosta kvar efter tar ny fart. Har läst på lite om biverkningarna på Docetaxel och Herceptin som jag ska börja med om 3 veckor och livet lär inte bli lättare men men vi har i alla fall fint väder. 🙂
Jag överlevde förra helgens kattutställning och så tog vi en lite snabbtripp till Danmark, Köpenhamn för att se på Paul Simon. Detta med att jag ska undvika stora folksamlingar det förträngde jag just då. 🙂 Det är en konstig känsla när man sitter på konsert och ljudet är ganska högt och du sitter inte helt bekvämt och du skulle kunna somna ändå. Nu gjorde jag inte det men jag var tvungen att blunda en kort sekund för att samla lite ork. Paul Simon är ute på en avskedsturné, han är ändå 77 år och orkar stå på scenen i 2 1/2 timme utan paus. Det var fantastiskt bra i alla fall, jag tror att publiken i Danmark är mycket vildare än i Sverige. Det var mycket mer fart och skrikande på dem än vad jag har upplevt i Sverige. Vi åkte tåg hela vägen förutom från Forshaga in till Karlstad och det var hur smidigt som helst. Bara 1 av de 4 tågen vi åkte med avgick i rätt tid men alla 4 kom in till station försent. 🙂 Tur vi hade marginal mellan tågen, det positiva med att tågen kommer in sent är att väntan mellan dem inte blir lagom. Vi hade möjlighet att studera andra personers reaktioner på att tåget är sent, en del tar det med ro, en del blir oroliga, en del (en vad jag såg) blir arg och då främst på maken eller sambon svårt att säga vilket han var (det var inte jag :-)). Det var fruktansvärt bekvämt i alla fall att åka tåg ner till Köpenhamn och det tog inte mer än 5 timmar, om man bortser från alla förseningar, och då är hälften av tiden Karlstad-Göteborg.
