Natten har varit relativt bra, sovit skapligt men jag känner mig konstig. Inte helt vaken, kroppen känns oproportionerlig med långa ben och krum överkropp. Jag är ganska van vid att vara stel och ha ont på morgonen så det är inget egentligen konstigt med den känslan. Nu var det inte riktigt samma känsla och värken är inte riktigt som den reumatiska värken. Vem kan avgöra så tidigt på morgonen vad som är vad och om det kommer att gå över. Det är fredag så dottern får göra allt som jag inte vill göra 🙂 så gör jag det jag orkar/kan/vill.
Tog 2 Alvedon 665 mg och 1 Naproxen 500 mg till frukosten och den kombon hjälpte i alla fall en stund. Bara jag går sakta och inte rör mig snabbt så går det bra. Värken hoppar mellan fotlederna, knäna, höfterna, svanskotan och axlarna. Hoppar ibland ut till fingrar och tår. Käken vet jag inte om det bara är för att jag dricker dåligt och inte rör den som den är stel eller om den är påverkad också. Det är i alla fall lättare att ha ont när man är bland trevligt folk än att sitta hemma själv.
Efter jobbet när jag kommer hem och får jag lägga mig i stolen och sover en timme. Rikard frågar om jag vill ha lite kaffe och en glass, jag ligger kvar och blir serverad medans jag slöar i stolen orkar inget annat. Värken kommer mer och mer, sitter lite överallt i kroppen både som muskel- och ledvärk. När man tror man är som tröttast så blir man lite tröttare, stapplar runt som zombie det lilla jag rör mig. Det gäller att planera sina steg, vad kan jag passa på att göra när jag ändå har rest på mig. Magen kraschar eller har sagt upp sig, inget illamående bara enorm dålig i magen. Det gäller att ha fri väg och ingen katt som tycker det är trevligt att man rör på sig när man går lika sakta som en snigel och får bråttom till toan. 🙂 Varje steg gör ont och kroppen är stel så det blir lite Naproxen och Alvedon och tidig nattning.
