Förra veckan så tyckte jag att min högerhand var lite svullen och tummen gjorde ont. Tänkte att det var min RA som kommit tillbaka. Tänkte då att jag får kolla vid nästa strålning, om jag kommer ihåg det, kolla om det går att ta kontakt med Reumatologmottagningen eller om det är bättre att vänta tills strålningen är slut. Under helgen så blev det värre och jag fick mer ont i tumme, handled och armveck. Jag får ringa fysioterapeuten som jag har haft kontakt med sedan tidigare. Ringde efter jobb och strålning och fick prata med en inte så trevlig person. Hon tyckte att jag kunde gå in på 1177 och skriva en egen remiss. Jag i min tur tyckte inte det utan hon hade sagt att jag kunde ringa om jag fick problem. Hon fick mitt personnummer och eftersom hon inte avslutat mitt ärende kunde jag bara ringa. Jaja var svaret jag lägger en lapp till henne så ringer hon när hon har tid. Jaha, tänkte jag undrar när hon får den lappen? Lite mer än 2 timmar senare så ringer fysioterapeuten och vill gärna se mig så snart som möjligt. På fredag ska jag dit. Känner att jag blir stelare och stelare, mina fotleder är lite svullna så jag är helt övertygad om att det är min RA som spökar.
Strålningen fortsätter varje dag förutom på torsdag, då har jag ingen strålning. De har underhåll på den ena apparaten och det går inte att knö in alla i den andra. 🙂 Sköterskan som jag pratade med i början pratade om att biverkningarna skulle komma efter 14 dagar och nu kommer de som inte redan kommit. Tröttheten, som jag har lidit av sedan jag vet inte när, är av en helt annan sort nu. Försökte häromdagen titta på ett engelskt program utan att läsa undertexten, det gick inte. När jag hade lyckats översätta en mening i huvudet så hade de redan sagt 10 meningar till och jag förstod inget! Jag har tidigare haft koll på namn och var och hur jag har gjort saker, det finns inte längre. Har träffat 4 sköterskor på strålbehandlingen varav en är manlig, kan ju tyckas att i alla fall hans namn borde jag komma ihåg. Jag läser på namnskyltarna men namnen försvinner lika fort som jag har läst det. Tur att 1177 finns för där gör de en anteckning varje gång jag är där på strålning, så nu vet jag vad han heter och vad de andra kvinnliga heter fast inte vem som är vem. 🙂
Märker samma sak på jobbet att ringer någon till mig så har jag ingen aning om vem som ringt, dock kommer jag ihåg vad denna ville. 🙂 Jag kan inte avbryta något utan måste fokusera på en sak i taget annars glömmer jag bort det. Hemma kan jag påbörja en sak gå till ett annat rum och så är det jag höll på med borta ur minnet. Har jag tur kanske jag kommer tillbaka till samma ställe och ser det och kan då avsluta det. Jag börjar lära mig att jag måste ta en sak i taget och lämnar jag platsen jag är på får jag upprepa vad jag ska göra för mig själv till jag är klar med det jag håller på med.
Jag är öm över strålningsstället och nu börjar jag bli röd, det svider lite och är lite besvärligt med att ha BH på mig. Jag smörjer och smörjer så det är inte på grund av att det är torrt i alla fall. 🙂
Rikard, som heller inte är helt i fokus, får ett sjå här hemma och plocka reda efter mig. Imorgon tisdag efter att jag strålats ska jag köra honom till Torsby. Han ska göra en överviktsoperation, Duodenal switch på onsdag.
